HK A (26 olika värden)

• Infektions- och inflammationsprov (SR/sänka, CRP och vita blodkroppar/LPK) visar nivån av pågående inflammation (tex reumatisk inflammation i leder, tarminflammation mm) och infektion (virus/bakterieinfektion). Allvarliga sjukdomar såsom cancer ger ofta också en inflammationsreaktion i kroppen med stigande sänka som följd.

• Blodstatus innefattar ett flertal parametrar såsom blodvärde (Hb/hemoglobin), vita (leukocyter) och röda (erytrocyter) blodkroppar samt blodplättar (trombocyter). De röda blodkropparna analyseras även avseende storlek och Hb-innehåll (MCV, MCH/MCHC) liksom hur stor andel de utgör i blodet (EVF). Låga Hb-värden ses vid tex blodbrist vilket kan bero på järnbrist, infektioner, blödning, olika cancersjukdomar, tarmsjukdomar etc. De vita blodkropparna reagerar främst på infektion och malignitet i blodbildande organ (leukemi). Trombocyternas viktigaste uppgift är att koagulera blodet vid blödning.

• Högt sockervärde (glukos) orsakas av pågående diabetes liksom att ett gränsvärde kan visa ökad risk för framtida diabetes. Vid diabetes typ 1 (ungdomsdiabetes) lider man brist på insulin och vid diabetes typ 2 (åldersdiabetes) är man insulinokänslig. Resultatet vid båda dessa former blir att sockermängden i blodet stiger. Debatten är idag intensiv avseende rekommenderad kolhydrat/sockerfördelning i kosten, delvis pga att koststudier är så svåra att genomföra. Man är dock överens om att för hög andel snabba kolhydrater (socker/stärkelse) i kosten är ogynnsamt (tex socker i godis, läsk, kakor mm, vitt mjöl, potatis, vitt ris och andra icke fullkornsprodukter). Ett högt intag av snabba kolhydrater kan också påverka blodfetterna negativt (främst triglyceriderna). Det finns inget bra sätt att mäta risken för att utveckla diabetes eller för att få besked om vilken socker/kolhydratfördelning man som enskild individ bör ha. Mätning och bedömning av glukosnivå liksom kolesterolvärden ger viktiga svar på ev metabol dysfunktion vilket ofta innebär övervikt, insulinokänslighet/diabetes och blodfettsstörning.

Kolesterol är en lipid/fettämne och viktig beståndsdel i våra cellväggar. Kolesterol har en stor betydelse för flertalet viktiga processer i kroppen men har de senaste decennierna mest associerats med hjärt- och kärlsjukdomar. Då man får i sig kolesterol via kosten (även om den största delen tillverkas i kroppen) har man under flera år intresserat sig för sambandet mellan höga kolesterolvärden och risk att insjukna i hjärt- och kärlsjukdomar. I dagligt tal uppdelas kolesterol i det goda (HDL) och det onda (LDL). Förenklat transporterar LDL fett från levern ut i kroppen och HDL tar fettet tillbaka till levern. Idag tittar man även på förhållandet mellan de olika kolesterolvärdena och ett annat blodfettsämne (triglycerider).
Myndigheter och läkemedelsföretag har länge varit eniga i sambandet mellan höga LDL-nivåer och ökad risk för kärlskada. På senare år har en del forskare dock uppmärksammat en del motstridiga studier där man ej lika tydligt kan se sambandet. Man har även noterat en icke betydelselös risk för biverkningar vid medicinering mot höga blodfetter. Tills ytterligare klarhet bringas kring vikten av olika kolesterolvärden hänvisar man till gällande rekommendationer från Livsmedelsverket och Socialstyrelsen. Dessa gör gällande att råd om ökad fysisk aktivitet, förbättrade matvanor (avseende fettkvalitet och sockerintag), behandling med läkemedel (vid klart förhöjda värden eller vid vissa sjukdomar) eller rökstopp påverkar blodfetterna i gynnsam riktning. Den mat som kan förbättra kolesterolvärdena är således samma som den man rekommenderar vid diabetes, högt blodtryck och övervikt.

• Njurfunktion/vätskebalans. För att bedöma njurarnas funktion analyseras kreatinin. Detta ämne stiger vid njursjukdom och ibland pga vissa läkemedel. Mätning av salt- och mineralämnen (natrium, kalium och kalcium) kan visa brist eller överskott. Dessa ämnen är viktiga för bla mineralisering av skelettet samt muskel- och nervfunktion. Kalcium finns i skelettet och kan frisättas ut i blodet vid vissa ovanliga tumörformer. Störning i natrium/kaliumbalansen ses tex vid njur- och binjuresjukdomar.

• Stigande giktvärde (urat) indikerar ökad risk för en viss typ av ledinflammation (gikt). Främst drabbas stortåns grundled, men de flesta leder kan drabbas. Vissa läkemedel kan öka risken (tex vätskedrivande) liksom alkohol (främst öl) och proteinrik kost (kött, inälvsmat, ärtor, bönor, sardiner, sill och ansjovis).

• Lever- och gallvärden (alat, asat, gt, bilirubin, albumin och alp) bedömer ev leverskada och leversjukdom såsom alkoholrelaterad skada/sjukdom, gulsot, levercancer, läkemedelspåverkan, gallvägssjukdomar etc.

• PSA (tillägg för män) är ett prostataspecifikt ämne vars nivå ofta ökar tydligt i blodet vid insjuknande i prostatacancer. Man har länge fört en debatt i Sverige om att införa allmän screening av PSA-värde för män över en viss ålder (45-50-årsåldern) vilket nu har inletts på prov i vissa regioner. Det man i dagsläget har svårt att bevisa i vetenskapliga studier är nyttan av en tidig upptäckt av prostatacancer och risken för eventuella biverkningar av en ev behandling. Läs mer här Länk till PSA-information (1177)

HK B (35 olika värden)

• Infektions- och inflammationsprov (SR/sänka, CRP och vita blodkroppar/LPK) visar nivån av pågående inflammation (tex reumatisk inflammation i leder, tarminflammation mm) och infektion (virus/bakterieinfektion). Allvarliga sjukdomar såsom cancer ger ofta också en inflammationsreaktion i kroppen med stigande sänka som följd.

• Blodstatus innefattar ett flertal parametrar såsom blodvärde (Hb/hemoglobin), vita (leukocyter) och röda (erytrocyter) blodkroppar samt blodplättar (trombocyter). De röda blodkropparna analyseras även avseende storlek och Hb-innehåll (MCV, MCH/MCHC) liksom hur stor andel de utgör i blodet (EVF). Låga Hb-värden ses vid tex blodbrist vilket kan bero på järnbrist, infektioner, blödning, olika cancersjukdomar, tarmsjukdomar etc. De vita blodkropparna reagerar främst på infektion och malignitet i blodbildande organ (leukemi). Trombocyternas viktigaste uppgift är att koagulera blodet vid blödning.

• Socker (glukos) och långtidssocker/HbA1c är viktiga prover som visar pågående diabetes liksom om man har gränsvärde och därmed ökad risk för framtida diabetes. Vid diabetes typ 1 (ungdomsdiabetes) lider man brist på insulin och vid diabetes typ 2 (åldersdiabetes) är man insulinokänslig. Resultatet vid båda dessa former blir att sockermängden i blodet stiger. Debatten är idag intensiv avseende rekommenderad kolhydrat/sockerfördelning i kosten, delvis pga att koststudier är så svåra att genomföra. Man är dock överens om att för hög andel snabba kolhydrater (socker/stärkelse) i kosten är ogynnsamt (tex socker i godis, läsk, kakor mm, vitt mjöl, potatis, vitt ris och andra icke fullkornsprodukter). Ett högt intag av snabba kolhydrater kan också påverka blodfetterna negativt (främst triglyceriderna). Det finns inget bra sätt att mäta risken för att utveckla diabetes eller för att få besked om vilken socker/kolhydratfördelning man som enskild individ bör ha. Mätning och bedömning av glukosnivå liksom kolesterolvärden ger viktiga svar på ev metabol dysfunktion vilket ofta innebär övervikt, insulinokänslighet/diabetes och blodfettsstörning.

• Kolesterol är en lipid/fettämne och viktig beståndsdel i våra cellväggar. Kolesterol har en stor betydelse för flertalet viktiga processer i kroppen men har de senaste decennierna mest associerats med hjärt- och kärlsjukdomar. Då man får i sig kolesterol via kosten (även om den största delen tillverkas i kroppen) har man under flera år intresserat sig för sambandet mellan höga kolesterolvärden och risk att insjukna i hjärt- och kärlsjukdomar. I dagligt tal uppdelas kolesterol i det goda (HDL) och det onda (LDL). Förenklat transporterar LDL fett från levern ut i kroppen och HDL tar fettet tillbaka till levern. Idag tittar man även på förhållandet mellan de olika kolesterolvärdena och ett annat blodfettsämne (triglycerider).
Myndigheter och läkemedelsföretag har länge varit eniga i sambandet mellan höga LDL-nivåer och ökad risk för kärlskada. På senare år har en del forskare dock uppmärksammat en del motstridiga studier där man ej lika tydligt kan se sambandet. Man har även noterat en icke betydelselös risk för biverkningar vid medicinering mot höga blodfetter. Tills ytterligare klarhet bringas kring vikten av olika kolesterolvärden hänvisar man till gällande rekommendationer från Livsmedelsverket och Socialstyrelsen. Dessa gör gällande att råd om ökad fysisk aktivitet, förbättrade matvanor (avseende fettkvalitet och sockerintag), behandling med läkemedel (vid klart förhöjda värden eller vid vissa sjukdomar) eller rökstopp påverkar blodfetterna i gynnsam riktning. Den mat som kan förbättra kolesterolvärdena är således samma som den man rekommenderar vid diabetes, högt blodtryck och övervikt.

• Njurfunktion/vätskebalans. För att bedöma njurarnas funktion analyseras kreatinin. Detta ämne stiger vid njursjukdom och ibland pga vissa läkemedel. Mätning av salt- och mineralämnen (järn/ferritin, natrium, kalium, kalcium och magnesium) kan visa brist eller överskott. Dessa ämnen är viktiga för bla mineralisering av skelettet samt muskel- och nervfunktion. Magnesiumbrist kan tex öka risken för muskelkramp varför många rekommenderas äta tillskott vid tex nattliga vadkramper. Järnbrist är idag en vanlig orsak till trötthet och lågt blodvärde. Detta är vanligare hos kvinnor före menopausen eftersom järn förloras vid blödning. Dessutom äter vi en alltmer järnfattig kost (färre grönsaker, inälvsmat etc) i vår moderna kosthållning som dessutom innehåller ämnen som motverkar järnupptag via tarmen (kaffe, te och fytinsyra i bröd). Fytinsyrans upptagshämmande effekter avseende bla järn, magnesium och zink kan dock minskas genom surdegsjäsning. Den vanliga mätmetoden av järn bör kompletteras med mätning av exempelvis järnförråd (ferritin) för att ge en rättvisande bild. Kalcium finns i skelettet och kan frisättas ut i blodet vid vissa ovanliga tumörformer. Störning i natrium/kaliumbalansen ses tex vid njur- och binjuresjukdomar.

• Stigande giktvärde (urat) indikerar ökad risk för en viss typ av ledinflammation (gikt). Främst drabbas stortåns grundled, men de flesta leder kan drabbas. Vissa läkemedel kan öka risken (tex vätskedrivande) liksom alkohol (främst öl) och proteinrik kost (kött, inälvsmat, ärtor, bönor, sardiner, sill och ansjovis).

• Lever- och gallvärden (alat, asat, gt, bilirubin, albumin och alp) bedömer ev leverskada och leversjukdom såsom alkoholrelaterad skada/sjukdom, gulsot, levercancer, läkemedelspåverkan, gallvägssjukdomar etc.

• Sköldkörtelprov (T4, TSH) kallas även ämnesomsättningsprov och kan indikera både hög ämnesomsättning (hyperthyreos eller giftstruma) och låg (hypothyreos). Båda dessa tillstånd kan debutera smygande och främst låg ämnesomsättning förväxlas ofta med stressrelaterad symptombild såsom trötthet, nedstämdhet, viktuppgång, huvudvärk etc. Hög ämnesomsättning kännetecknas av snabb puls/hjärtklappning, svettning, oro, handtremor (skakningar), viktnedgång etc.

• D-vitamin har de senaste åren hamnat i fokus då man sett samband med flertalet allvarliga sjukdomstillstånd och D-vitaminbrist. D-vitamin bildas i huden mha solens uv-bestrålning varför vi nordbor ofta lider brist under vinterhalvåret. Det finns dock en mindre mängd D-vitamin i kosten, såsom i fet fisk, ägg, svamp och vissa mejeriprodukter. Dock visar studier att den mängd vi får i oss via kosten är låg och ofta otillräcklig. Tidigare rekommenderades endast D-vitamintillskott till spädbarn (för att undvika engelska sjukan) men senare forskning har även visat samband mellan D-vitaminbrist och luftvägsinfektioner, diabetes, depression/ångest, benskörhet, MS, allergi och en del cancerformer (bröst- och tarmcancer). Flertalet av dessa sjukdomar är också överrepresenterade på norra halvklotet vilket kan bero på begränsad solexponering under vintern. Livsmedelsverket har beräknat dagsbehovet till 10 mikrogram D-vitamin/dag för boende i Sverige men för vuxna som vistas lite i solen liksom för alla över 75 år, rekommenderas 20 mikrogram/dag. För att bilda motsvarande 5-10 mikrogram via solljus räcker det i juni-juli att vara ute i barärmat 15 min 2-3 ggr/vecka. Dessutom lagras vitaminet i kroppen vilket vi har nytta av under vinterhalvåret. Vid behov av extra intag finns D-vitamintillskott i daglighandeln liksom på apotek och hälsokostbutiker. Vid brist på D-vitamin rekommenderas ofta doser kring 800-2000 IE/dag (=20-50 mikrogram/dag), vanligen under vinterhalvåret (september-april).

• B-vitaminerna B 12 (kobolamin) och B 9 (folsyra) analyseras ofta i medicinska utredningsfall vid tecken som trötthet, minnessvårigheter och blodbrist. Dessa ämnen är således viktiga komponenter vid blodbildning och för nervsystemets funktion. Om en kvinna har låga halter folsyra i blodet före och under de första veckorna i graviditeten ökar risken för ryggmärgsbråck hos fostret. Flera studier visar att kosttillskott med folsyra kan minska risken för ryggmärgsbråck. Äldre kan få brist på vitamin B12 eftersom förmågan att ta upp vitaminet minskar med åldern. Veganer, som varken äter kött, fisk, mjölk- eller äggprodukter, kan också få vitamin B12-brist då vitaminet finns i dessa produkter. Folsyra finns främst i bär, grönsaker och frukt. Även vitamintabletter med B12 och B9 är receptfria på apotek liksom tillgängliga i daglighandeln.

• PSA (tillägg för män) är ett prostataspecifikt ämne vars nivå ofta ökar tydligt i blodet vid insjuknande i prostatacancer. Man har länge fört en debatt i Sverige om att införa allmän screening av PSA-värde för män över en viss ålder (45-50-årsåldern) vilket nu har inletts på prov i vissa regioner. Det man i dagsläget har svårt att bevisa i vetenskapliga studier är nyttan av en tidig upptäckt av prostatacancer och risken för eventuella biverkningar av en ev behandling. Läs mer här Länk till PSA-information (1177)

• Pankreasamylas påverkas av olika sjukdomar i bukspottkörteln (inflammation, cancer mm).